ferdinand

Sitter just nu och läser Ana Ginas blogg (nytt fönster) och lyssnar på turkisk musik (det finns på spotify! Kan posta lista sen). Haha, känner igen mig i typ det mesta hon snackar om och det får mig att känna mig som värsta superblatten. Och eftersom jag inte har något liv, så börjar jag såklart läsa från början.. med inget liv så menar jag tenta imorgon på socialförsäkringar, policyprocessen, kapitalismen och andra tråkiga saker :>

Vad jag upptäckte, när jag läste hennes första inlägg, var att hon och jag, precis som alla andra blattar, är målmedvetna. Vi kämpar som fan i skolan. I nästan alla inlägg skriver hon att hon har, eller ska, plugga. Och jag var ju likadan när jag var yngre. Pluggade varje dag. I början såg jag det som något positivt, tills jag en dag gick i väggen. Jag tröttnade. Och jag vågar erkänna det. Det är absolut inget att skämmas över, vilket jag faktiskt gjorde i början.. Men liksom, varför ska jag slita som ett djur om jag ändå inte blir det jag vill eller om jag inte mår bra? Nu försöker jag ta saker och ting i min egna takt och jag försöker bli nöjd med att bara bli godkänd (vilket iofs är det enda betyg man kan få på LU, finns inget högre än g).. Och det tycker jag att du också ska bli. Slit inte ut dig och ta hand om dig. Du lever bara en gång. Eller ja, om du nu inte råkar vara hindu, buddhist eller något annat.. 

/Amanda